Jag ska börja ett nytt liv. Ett liv utan tåg. Troligen kommer SJs twitteravdelning få avskeda folk på grund av arbetsbrist när jag inte ständigt är där och hackar på dem (befogat!).
I drygt ett år har jag pendlat mellan Uppsala och Stockholm, vi är väldigt många som gör det. Någon gång bestämdes det nämligen att Stockholm är Världens Centrum och där ska så många jobb som möjligt finnas, oklart när det beslutades, jag var definitivt inte med. Innan dess veckopendlade jag till Älmhult säsongsvis under fyra år, sammanlagt ungefär ett och ett halvt år.
Många pendlar hela sina yrkesliv, det är synnerligen tappra människor som på något vis kan uppskatta den där stunden på tåget med sin bok, dator eller tupplur. Varje morgon. Varje kväll. Eller bara står ut för att de trivs så bra med sitt jobb. Eller för att arbetsmarknaden är tuff och de kan inte hitta jobb på sin hemort.
Jag tycker väldigt mycket om mina arbetskamrater på nuvarande jobbet, men i samband med att jag sa upp mig vågade jag äntligen räkna ut hur många timmar jag använder för transport varje år. En dag i veckan har jag jobbat hemma. Utan förseningar (och det vet ni ju hur det är med SJ …) ägnar jag 460 timmar åt transport mellan hemmet och jobbet. 460. Det är nästan elva arbetsveckor. Till det kommer biljett som kostar 2100 kr per 30 dagar.Gånger elva månader om år ungefär, ja ni får räkna själva.
Enligt SCBs siffror från 2009 pendlar 21 259 människor per dag ut från Uppsala till Stockholm. Jag kommer aldrig sluta undra när jag ser alla dessa människor, om det inte skulle kunna gå att kombinera väldigt många av dem på plats i Uppsala istället? Det kan inte vara omöjligt?
De pendlare som härdar ut, jag har frågat dem ihärdigt för att försöka komma på knepet hur man står ut, har ett gemensamt svar: Man får inte tänka så mycket på pendlingen.
Jag kan inte tänka bort 460 timmar per år. Jag är glad över att ha blivit erbjuden ett bra jobb på min hemort.
Har du arbetskamrater som pendlar – var snäll mot dem.
Tweet
